Sällskapsdjur
Sällskapsdjur
Det finns två typer av spårningsenheter för hundar: mikrochip och GPS-enheter. Båda kan hjälpa dig hitta din hund om den försvinner. Kombinerat med traditionella ID-metoder (märken, halsband) ökar mikrochip eller GPS chansen att du återförenas med din hund rejält. Som med all teknik finns för- och nackdelar med varje typ.
Mikrochip bär hundens ID-info i en liten glaskapsel som implanteras under löshuden. Kan inte tappa eller förloras, lätt att implantera. Glaskapsel av sodakalkglas – ingen irritation eller infektion. Om hunden försvinner skickar en scanner lågfrekvent radiovåga som fångas upp av mottagare i chippen och skickar ID till skärmen. Nackdel: ingen universell scanner finns ännu som läser alla chiptyper, så vissa platser kan inte läsa din hunds info.
Alternativ: handhållen eller basstations-GPS. GPS fästs på halsbandet. Om hunden lossnar visar terminalen platsen. Visar också riktning och hastighet. Kräver batterier – kom ihåg att byta. Om ingen handhållen enhet finns, kan du spåra via mobiltelefon.
Tjänster där du ringer leverantör som meddelar platsen. Vissa märken låter dig aktivera ljud eller ljus på GPS-enheten för lättare hitta i svår terräng. Andra låter dig sätta upp virtuella stängsel som varnar om hunden korsar gränsen.
GPS är inte perfekt. Samma problem som hundmärken: enheten sitter på halsbandet och kan tappa eller rivas av. Små hundar kan ha problem med storlek/vikt. GPS-enheter kostar mer än mikrochip och begränsas till områden med mobil-/internettäckning.