Sällskapsdjur
Sällskapsdjur
Baytril är ett bredspektra fluorokinolon-antibiotikum för sällskapsdjur och husdjur. Det tillverkas av Bayers djurhälsoavdelning och förskrivs för behandling av flera infektionstyper samt förebyggande vård hos husdjur. Flera formuleringar finns: vätska till dricksvatten/mat, smakade tabletter, vanliga tabletter och injektionslösning.
Baytril används för behandling av hud-, urinvägs- och luftvägsinfektioner hos hundar och katter. Effektivt mot gramnegativa och vissa grampositiva bakterier inkl. E. coli, Staphylococcus intermedius, Klebsiella pneumoniae, Proteus mirabilis. Används även för flockbehandling av fjäril (luftvägsinfektion) och hos nötkreatur/svin för mastit, tarminfektioner och luftvägsinfektioner.
Baytril, som alla antibiotika, är ineffektivt mot virusinfektioner om inte sekundär bakteriell infektion förekommer. På grund av risk för resistenta bakteriestammar ska Baytril inte användas om inte tydligt indikerat. Baytril kan öka teofyllinkoncentrationen – försiktighet vid samtidig användning. Sukralfat kan minska upptaget – ta minst 2 timmar isär. Baytril + cyklofosfamid ökar risken för njurskada – andra antibiotika bör övervägas vid cyklofosfamidbehandling.
Baytril ger sällan märkbara biverkningar, men vissa djur kan uppleva illamående, aptitförlust, diarré eller kräkningar, särskilt vid höga doser. Baytril associeras med koldskada hos valpar – ska inte ges till hundar under 8 månader om inte absolut nödvändigt. Urinsyrakristaller kan bildas i urin (kliniskt obetydliga men kan påverka labbtest). Retinaskada hos katter rapporterats (sällsynt, hindrar sällan användning).
Baytril förskrivs vanligen 1 gång/dag i 5–10 dagar. Vid allvarlig infektion upp till 30 dagar. Hela kuren måste genomföras även om symtom försvinner. Vid husdjur: kött/ägg från behandlade djur får inte säljas för människokonsumtion förrän väntetid (USDA) passerat – baserad på eliminationstid från vävnader.
Aktiv substans: enrofloxacin, en tredjegenerations kinolon-antibiotika. Upptäckt 1980 av Bayers forskare Grohe och Peterson. Enrofloxacin används endast för djur, andra kinoloner i humanmedicin. Första kinolonen, nalidixsyra, upptäcktes 1962 för njurinfektioner – upptäcktes av misstag vid utveckling av antimalariamedel.