Sällskapsdjur
Sällskapsdjur
Att klippa av hundars öron, liksom att kupera svansar och andra kosmetiska operationer, är en alltmer kontroversiell ingrepp. Det har länge varit en tradition, men få vetenskapliga studier stödjer öronklippning. Öronklippning är frivillig och utförs mellan sex och nio veckas ålder hos raser som dobermann, schnauzer, dogge och boxer.
Många hundraser känns igen av sin traditionella och distinkiva huvudform, ibland definierad av vaka, klippta öron. Hundars öron har klippats av, och till och med tagits bort helt, i århundraden, särskilt hos raser som avlats för jakt, vaktskydd eller strid.
Öronklippning utförs för att följa rasstandarder. Inom de berörda raserna föredras hundar med klippta öron av traditionella domare, och ibland kan de inte ens tävla på utställningar om öronen inte är klippta.
Förespråkare för öronklippning hävdar att det minskar öroninflammationer genom att öka ventilationen i hundens örongång. Klippta öron kan vara enklare att hållna fria från smuts och partiklar.
Traditionellt klippades öronen hos jakt- och vakthundar för att förebygga skador. Upprätta, klippta öron hos vakthundar föredrogs för den vaka och skrämmande gestalt de signalerar.
Öronklippning anses av många vara omänsklig och en form av djurmisshandel. Vissa veterinärer vägrar att utföra öronklippning. Klippning av öron av kosmetiska skäl har förbjudits i Europa sedan 2006 och i Australien sedan 2004.