Vad är hofdysplasi?
Hundens hofled är som vår: en knut och en pfanna. Om pfannen är för grund går knuten inte i lås och rör sig vid rörelse. Det är hofdysplasi – ett relativt vanligt tillstånd hos storrasar. Smärtsamt och funktionsnedsättande. Hufledsprotes är vanligast vid allvarliga fall. Tidig upptäckt är avgörande.
Steg-för-steg: Så upptäcker du tecken hemma
- Känn till rasens historia: Vissa rasar har högre risk. Storrasar: Golden Retriever, Tysk Shepherd, Rottweiler, Labrador, Bernhardiner, Stor Dane. Undersök rasens hälsostatistik.
- Observera gångbilden: Hund ska gå jämnt och smidigt. "Kaninhopp" (bunny hopping) – båda bakbenen rör sig samtidigt – eller onormal viktläggning på frambenen = tecken på hofsmärta. Hunden försöker stabilisera leden genom att flytta vikt.
- Övervaka rörlighet på morgonen: Hofdysplasi smärtar oftast mest efter vila (sömn). Observera hunden första på morgonen: svårigheter att resa sig, tvekan att sträcka sig, svaghet i bakbenen.
- Beteendeförändringar: Smärtan förändrar rutiner. Tvekan att klättra trappor, delta i lek. Sitter när den annars står = avlasta bakben.
- Palpera bakbenen (varsamt): Vid vila: håll benet precis under knän, rör lätt framåt/bakåt. Om hunden visar smärta/omotvilighet -> indikation på hofproblem.
- Röntgen (Hofscore / PennHIP): Endast säkra sätt. Veterinären röntgen under narkos/sedering. Bedömer ledformation, laxitet, artrosgrad. Officiell hofscore (FCI/SV/Kennelklubb) används för avelsselektion.
Behandling
- Konservativ: Viktkontroll, kontrollerad motion (simning, passig promenad), NSAID, fysioterapi, knäskydd, tillskott (glukosamin/kondroitin, omega-3)
- Kirurgisk: JPS (Juvenile Pubic Symphysiodesis) vid valp 12–20 veckor, DPO/TPO vid ung hund, FHO (borttagande knut), THR (Total Hofledsprotes) – guldstandard vid allvarlig artros
Tidig insats (redan som valp) ger bäst långtidresultat.
