Sällskapsdjur
Sällskapsdjur
Utöver skällande, gnyrande och vining är hundens huvudsakliga kommunikation kroppsspråk. Eftersom hundar inte kan berätta vad de känner/tankar måste vi tolka deras kroppsspråk för att veta vad de behöver. Precis som vid tolkning av mänskligt kroppsspråk – misstag händer lätt.
Tamhundar härstammar från vargar. Sedan vargars tid har de ständigt, även om omedvetet, skapat ett kommunikationssystem med kroppsspråk och ljud. Tamhundar har anpassat sig till mänsklig värld genom att lära sig uttrycka behov (t.ex. behov av toalett). Så länge människor inbjuder in hundar och tränar dem, kommer hundars kroppsspråk att anpassas till nya omgivningar och förväntningar.
Eftersom hunden använder hela kroppen måste du observera ögon, öron, mun, svans och päls för att läsa korrekt. Det räcker inte att glimta en del och anta att du läser rätt. En hund som häftar visar inte tänder. Om du tittar på päls och svans – kan svansen vara styv och pälsen strå upp. Signal: otillfreds hund.
Hundar använder grundläggande kroppsspråk som människor. Eftersom de saknar mänskligans ansiktsuttryck använder de hela kroppen för att kommunicera med andra hundar och djur (inkl människor). För djur som förstår kroppsspråk signalerar det humör och intention. Exempel: styv kropp = aggression eller rädsla som kan leda till aggression. Avslappnad kropp = glad, vänlig hund.
Många tror att vifande svans = glad hund. Fel. Hundar viftar svansen också när de är nervösa. För att avgöra orsaken – titta på hur den viftar. Glad vift: flytande rörelse sidled med svans högt. Nervös vift: hackig, svans parallell med marken.
Få inser att hundar, som människor, kan försöka dölja känslor. Exempel: du leker apport, hunden märker att du är glad – den lekar och visar positivt kroppsspråk även om den inte har roligt. Hundar tar oftast sina cues från människor runt dem för att bestämma hur de känner. Hund i hem med mycket klandrar blir ofta antingen totalt underkastade eller totalt aggressiva.