Sällskapsdjur
Sällskapsdjur
Slättugglars utbredning beror på tillgången på byten. Kostskilnaderna är stora mellan arterna. Nordamerikas prärier ligger centralt i landet och är hem för många reptiler, fåglar, insekter och däggdjur – vavon äts av slättugglor.
Mycket varierad kost. Enligt Jeff Garrigues (San Francisco State University) anpassar de sitt byte efter tillgängliga resurser. Mest gnagare, men även andra fåglar, reptiler, insekter. Byten: kaniner, möss, ekorre, fiskar, snokar, grodor, gräshoppor, andar, hackspettar. Jagar i flygning och från sittstänger, ser byte från 30 meter.
Äter mest kaniner, men även gräshoppor, cottonråttor, grodor, snokar, höns. Hackar mot bränder för att fånga flyktande smådäggdjur. I Nederländska Västindierna äter de ödlor (minst 30 cm).
Jagar lågt och högt, styr ner från himlen eller hoppar från sittstänger. Äter mest jackrabbit, gopher, ekorre, präriehund. Ibland snokar och andra smådjur. Audubon varnar: beståndet minskar p.g.a. minskade bytetillgångar. T.ex. svartstjärtade präriehundar (huvudmat) minskar då bönder ser dem som skadedjur.
Förwiegend insektsätare, men äter smådäggdjur under häckningstid. Gräshoppor, skalbaggar, locuster dominerar året runt. Vid häckning: ekorrar, gnagare, reptiler. Jagar runt jordbruksmark för insekter som skräms upp vid odling. Kost varierar geografiskt: Utah – kaniner vid häckning; Arizona – ödlor och snokar; Kanada – Richardsons markekorre.
Notera: Dessa är nordamerikanska arter. I Sverige finns ingen motsvarighet – men principen gäller: rovfåglar anpassar sig efter bytetillgång.