Sällskapsdjur
Sällskapsdjur
Många papegojearter existerar, men endast tre har kuffer – långa fjädrar på huvudet som kan resas eller sänkas vid upphetsning eller alarm. Dessa är kakaduer, nymphensitticher och koreller. De flesta är inhemska i Australien, vissa kommer från nordvästra Asien.
Kakaduer har stora kuffer med långa fjädrar som rör sig fritt. Vid lugn ligger kuffen platt, men reser sig rakt upp vid upphetsning. Exempel: paraplykakadu, gulkuppkakadu, blank svartkakadu. Gulkuppkakadun är stor och vit med gul kupp. Paraplykakadun är helt vit, inklusive kuffen, som bildar en rund paraplyform när den reses. Blank svartkakadu har svart kropp med röd/orange-röd svans, hals och halsundersida brunsvart. Den har liten, mindre märkbar svart kupp och är mindre än de andra. Gang-gang-kakadun är kort, stockig, mest grå med rött huvud under sin vispiga kupp.
Nymphensitticher tillhör kakadu-familjen men är mindre. De är mest grå med slanka kroppar och långa, spetsiga svansar. Kännetecknet är de ljusa orange kindfläckarna. Hanar har gult panna, ansikte och kupp samt orange kindfläckar. Kuppen är smal och spetsig. Roskakadun (galah) är en variant med rosa ton på kupp, hals och buk, övrigt grått.
Koreller liknar nymphensitticher i färg. Två typer: liten korell och långnäbbad korell. Liten korell är vit med kort, rak kupp, stor blå hudring runt ögat och svagt rosa streck mellan öga och näbb. Kort svans. Långnäbbad korell har mycket kort kupp, kort svans, stockig kropp, orange-röda fläckar vid öga och näbb, tunn orange-röd halsring och blekblå hudring runt öga.
Kakaduer och nymphensitticher är bra familjefåglar; koreller hålls sällan som husdjur. Kakaduer och nymphensitticher är kärleksfulla, intelligenta och roliga att se på med sina akrobatiska kunster. Nackdel: kakaduer kan skrika länge och vara destruktiva – kräver stark bur. De är krävande. Unga nymphensitticher kan vara nervösa tills de är tamade, men blir då sociala och viftar. Kakaduer kan läras tala, nymphensitticher kan det inte.