Hjortar, som alla däggdjur, får syre genom lungandning. Processen sker stegvis:
- Inandning: Luften dras in genom näshålorna (placerade frontalt på näsan), passerar näsgångar som värmar, fuktar och filtrerar luften.
- Luftstrupe (trakea): En rörformad struktur försed med knaginringar som håller den öppen; för transporterar luften till halsen (pharynx) och neråt.
- Barkar (bronkier): Trakean delas i två primära barkar, en till varje lunga.
- Lungor & alveoler: Lungorna ligger i bröstkorgen och består av miljoner mikroskopiska luftblåsor (alveoler) omgivna av kapillärnätverk.
- Gasutbyte: Syre (O₂) diffunderar över alveolväggarna in i blodet (binder till hemoglobin i röda blodkroppar). Koldioxid (CO₂), en avfallsprodukt från cellandning, diffunderar ut i alveolerna.
- Utandning: CO₂-rika luften trycks ut genom näshålorna – en andning cykel är klar.
Hjortar har relativt stora lungor för sin kroppsstorlek, anpassade för flykt (hög syrebehov vid sprint). De kan också öka andningsfrekvensen drastiskt vid ansträngning.